|
Valpen är fullt avmaskad. Är ni mycket ute i naturen rekommenderas att
ni årsvis kontrollerar maskförekomst genom att använda apotekets "kolla
masken
kit" för smådjur där man snabbt får besked om ev. maskförekomst. Risk finns
annars att om man slentrianmässigt avmaskar, liksom vid överanvändning av
antibiotika, immunitet utvecklas.
Valpen är vaccinerad mot valpsjuka, infektion med parvovirus,
smittsam leverinflammation (HCC) och infektion med parainfluensavirus
(kennelhosta). Vissa hundar vaccineras även mot leptospiros och rabies. Läs gärna
mer om vaccination och sjukdomarna: http://www.intervet.se/terapiomraden/vaccination/hund/vart-att-veta.asp
Rutinkoll:
Kroppstemperaturen.
När
man ringer veterinären skall man kunna svara på vilken temperatur hunden har.
Därför är det viktigt att du känner till din hunds normala kroppstemp
så du kan uppge om din hund har feber eller ej. En hunds normala temperatur
brukar ligga mellan 38-38,5 grader.
I den dagliga visitationen av din hund, titta på följande :
- Nos:
Rinner den? En torr nos innebär inte att din hund har feber utan den kan
vara torr och narig bara.
- Tänder
och Slemhinnor:
Inga grå beläggningar på slemhinnorna utan de ska se "friska"
ut. Tänderna skall vara hela (Vissa hundar gillar att tugga på stenar) och
utan tandsten.
- Öron
och Ögon:
Det ska inte lukta illa i öronen, de ska vara rena och inte irriterade. Ögonen
ska vara klara och inte variga. Kontrollera att det inte finns sår.
- Hud
och päls:
Kontrollera att det inte finns ohyra. Men titta även efter mjäll och tovor
etc. Känn med fingrarna efter avvikelser i huden, som exempelvis bulnader
och sår.
- Muskler,
leder:
Känn med händerna längs hundens kropp och känn efter om det
finns värmeavvikelser mellan lederna och musklerna. Höger contra vänster
sida.
- Tassar
och klor: Kontrollera att trampdynorna är elastiska och fasta, utan sår
och sprickor. Titta även mellan trampdynorna så det inte finns något skräp
som fastnat eller att där finns sår. Klipp regelbundet bort överflödig päls
emellan trampdynorna. Klorna ska inte vara för långa. Klipp litet och
ofta. Titta även efter att de är hela och utan sprickor eller brott.
- Ändtarmsmynningen och de yttre könsdelarna:
Var uppmärksam på ansvällningar, fistlar och sår vid ändtarmen.
Kontrollera att det inte finns svullnader eller flytningar på/från de
yttre könsdelarna.
Kollar man detta upptäcker man mycket snart om det är något som är
galet och kan då snabbt göra något åt det.
Klorna
behöver klippas helst varannan, var tredje vecka. Det är bättre att ta
litet och ofta. Använd speciell klotång (Millers).
En
Norfolk päls av rätt kvalitet är mycket lättskött. Norfolk terriervalpen borstas
med en så hård borste som möjligt av äkta borst. Metallkammar sliter på
underullen men en vuxen Norfolk behöver gås igenom med kam med jämna
mellanrum. Om man samtidigt håller efter och plockar bort överflödiga täckhår
kan man på så vis hålla pälsen i ständig kondition och trim och behöver ej
alls strippa ned den helt.
Börja
redan som valp vänja hunden vid tandkontroll och tandborstning. Ser man
att tandsten börjar bildas, skrapa gärna bort denna med fingernaglarna.
Tandstensinstrument är vassa och kan skada emaljen.
Bada
hunden så sällan som möjligt men då helst med Vet Sect Pet Shampoo
som trots att det är giftfritt håller insekter borta. Finns även giftfritt
insektsspray. Använd inte starka ohyre-fästing preparat på valpar och
unghundar. Möjligen Frontline, som finns på apotek, när hunden är gammal
nog. Under fästingsäsongen, gå varje kväll igenom hunden och plocka bort ev.
fästingar genom att dra dem rakt ut utan att skada dem.
Stör
aldrig hunden på sin sovplats,
som skall vara dragfri och ombonad! Den skall vara ”fredat
område”.
Använd
till en början gärna t ex en banankartong från speceriaffären och lägg i
tidningspapper och en varm, mjuk fäll (finns i hundbutiker).
Inom-
och utomhus rekommenderas en hage av något slag där valpen kan vara säker och
känna sig trygg och ifred när man inte har den under ögonen varje sekund.
Utomhus; lämna aldrig hunden obevakad och se upp för rovfåglar m m.
Valpen
är van vid att ligga skönt, ombonat och tryggt
i en bra bur. Dock inte alltför länge utan uppehåll. Vid
bilfärder är det ett måste att den får ligga säkert och tryggt i en bur
anpassad till bilen. Det finns ”krocksäkra”, fasta sådana som monteras i
bilen. Så finns mobila burar som kan fästas i säkerhetsbältet och som sedan
kan tas med till destinationsplatsen där den också kan känna sig hemma och säker.
Små
valpar behöver sova 18 - 20 timmar om dygnet. Vänj valpen redan som
liten att kunna vara ensam kortare stunder när den börjar känna sig
trygg hemma.
Motionera
aldrig en valp och en unghund mycket försiktigt. Den rör sig självt alldeles
tillräckligt. Även vuxna hundar mår bäst av måttlig motion. Använd aldrig
hel- eller halvstryphalsband.
Var
konsekvent och ställ krav på valpen vänligt men bestämt. Uppfostran måste
ske från början. Ej att förväxla med lydnadsträning som också skall ske
enligt principen ”positiv motivation”. Börja genast lära valpen
komma på inkallning, t ex när den skall få maten serverad, och beröm den
mycket när den kommer. Inkallning måste läras in ”lustbetonat” så att
den sitter säkert i alla situationer, positiv motivation. Straffa aldrig hunden
när du ropat på den och den kommer till dig även om den just gjort ofog. Det
skall alltid vara roligt att komma till dig! Som godis (om hunden för
övrigt äter bra) vid inlärning o s v kan man t ex använda osockrade smörgåsrån
av vete, som kan brytas i hur små bitar som helst, och vid speciella tillfällen
torkad lever.
Tillrättavisning
skall ske just när hunden skall till att göra ofoget. Inte efteråt! OBS! att
det du kallar ”lek” kan för hunden vara kampträning och varje gång
den ”vinner” blir den alltmer självsäker och ranghög i familjeflocken.
Speciellt gäller detta förstås barn. Kampträning/lek kan vuxna personer
syssla med under förutsättning att det är de som avbryter leken. Tänk också
på att vid boll-pinn-kastning etc utvecklar hunden en jaktinstinkt du säkert
inte önskar. Stressa inte hunden utan försök hitta på något annat, t ex
godisletande och på höstkanten kantarellsök. Många hundar är roade av spårträning
för att inte tala om agility. Kontakta gärna en brukshundsklubb.
Tro inte att Norfolk terriern är någon liten gullig, menlös varelse. Den är
vänlig till sitt väsen, visst, men det bor dock en terrier med glöd och vilja
i hjärtat. Något att verkligen ta tillvara.
Kontakten
med dig är livsviktig! Var den som hunden kan se upp till!
Vi vill
väl alla kunna gå med våra hundar lösa under ansvar där det inte
finns biltrafik och ha den under sådan uppsikt att vi med lätthet kan
kalla in den så att den inte orsakar besvär eller löper risk att själv
bli skadad.
Det vill till att du hela tiden har bra kontakt med hunden och att den är
vältränad. Koppel är annars att rekommendera, en Norfolk vill gärna
göra sitt jobb och ”gå under jord” och ta småvilt, den kan lätt försvinna.
Lämna ALDRIG hunden utan uppsikt
också p g a stöldrisk. Lämna ALDRIG
hunden bunden ensam utanför en affär eller liknande! Lämna ALDRIG
hunden i bil som sommartid värms upp snabbt till livsfarlig temperatur.
Föräldrarna
till våra valpar är ögonlysta.
Valpar
från oss är uppfödda enligt Svenska Kennelklubbens (SKK) regler och är:
Avmaskade, vaccinerade mot valpsjuka, parvovirus, smittsam leverinflammation (HCC)
och parainfluensavirus (kennelhosta). Veterinärbesiktigade, ID-märkta. Försäkrade
i "Sveland" med s k juniorförsäkring som kan tas över vid köpet
och betalas första året för 980 kr. Då ingår livförsäkring på inköpspriset
och veterinärvård för högst 40.000 kr. Därefter tecknar man en "vuxenförsäkring"
som kan "skräddarsys”. Vill man anlita annat försäkringsbolag är det
förstås okay. Registrerade i SKK med tillhörande stamtavla. Har av SKK godkända
köpeavtal.
Alla
får dessutom med sig:
DVD-filmen
”Välkommen valp” plus broschyr från SKK. Hälsoråd Första Hjälpen för
hund. Utförligt kompendium med matlista, råd och skötselanvisningar. Startfoder.
Den första trimningen och putsning innan leverans ingår såväl som
"livstids" support och valpträffar.
OBS! Norfolk terriervalpar levereras vid cirka 10 - 12 veckors ålder! Jag
tar ibland emot inackordering och trimning av mina uppfödningar.
Är ni
intresserade av en valp och kan erbjuda ett tryggt, kärleksfullt och aktivt hem
är ni välkomna att maila eller ringa.
Lena Vikbladh
VALPNINGEN: När tempen går ner till under 37 så är det ett tecken på att valparna
är på gång. När tempen vänder uppåt igen sätts öppningsstadiet igång
och inom ett dygn sker valpningen. Majoriteten av alla valpningar är
komplikationsfria och de flesta tikar klarar av förlossningen på ett utmärkt
sätt. Det är ändå viktigt att man finns där till hands om något skulle gå
fel eller tiken behöver hjälp. Tikarna känner sig oftast tryggare om matte
eller husse finns i närheten.
Valpningarna
kan variera betydligt och vara olika från gång till gång och från tik till
tik.
När
fostren är färdigutvecklade frisätts hormonet (kortikosteroider) från deras
binjurar som signalerar till tiken att förlossningsarbetet kan starta. Östrogen
frisätts som stimulerar produktionen av prostaglandin som i sin tur stimulerar
äggstockarna till frisläppning av relaxin. Relaxin och östrogen mjukar upp
ligament och förlossningsvägar så att fostren kan passera. Livmodermunnen som
normalt är cirka 1mm skall vara minst 4-5 cm bred för att valparna skall kunna
komma ut. Väggarna i slidan mjukas också upp. Prostaglandin verkar också på
äggstockarna så att produktionen av progesteron avtar på hypofysen i hjärnan
så att oxytocin frigörs så att livmodern kan dra ihop sig och pressa ut
valparna.
Öppningsstadiet
inleder valpningen och kan vara allt från 4 timmar till 36 timmar. Då förbereder
sig tiken för att föda, hon är orolig, hässjar och skakar. Skakningarna
beror på den låga kroppstemperaturen. Tiken krafsar och bäddar.
Utdrivningsstadiet
är nästa steg, då har tiken synbara krystvärkar, det är då valparna föds
fram. Det är mycket olika hur lång tid det tar att föda fram valparna. Det är
olika från valpning till valpning, ibland kan det vara bara några minuter
mellan valparna ibland flera timmar. Om tiken bär på en stor kull kan hon
ibland behöva vila några timmar mellan de första och sista valparna. Ibland
kommer moderkakan samtidigt som valpen eller också senare. Modern vill gärna
äta upp dem, vilket är nyttigt för henne för de innehåller viktiga näringsämnen.
Tiken bör inte äta upp för många eftersom de kan ge lös avföring.
Det
är viktigt att valparna får i sig råmjölken (den första mjölken). Den
innehåller förutom näringsämnen även andra ämnen (immunoglobuliner) som
bidrar till att stärka valparnas immunförsvar. Första dygnet har valpens tarm
lättast att ta upp detta ämne.
Tiken
har sedan avslag som kommer från livmodern som håller på att läka. Detta håller
på i några veckor, samtidigt som livmodern drar ihop sig.
Valpens första veckor:
De närmaste dagarna efter födseln ägnar valparna åt
att äta och sova. De ökar snabbt i vikt. Valparna har till en början svårt
att reglera sin kroppstemperatur. Det är därför viktigt att det är relativt
varmt i valplådan och att liggunderlaget är torrt. Valparna får värme av
tiken och när de ligger själva i lådan kryper de ihop i en hög för att hålla
värmen.
Så
länge valparna bara diar tiken så är det hon som sköter om dem, slickar dem
rena. Under första tiden är denna stimulans nödvändig för att valparna ska
kunna göra ifrån sig.
När
valparna föds så är både öron och ögon slutna. Ögonen öppnas gradvis vid
cirka fjorton dagars ålder. Men det tar ytterligare någon vecka innan de kan fästa
blicken ordentligt.
När
valpen föds är öronlapparna tjocka och hörselgångarna slutna. Även hörselgångarna
öppnas gradvis och man räknar med att valpen kan höra vid två veckors ålder.
Valparna
har tre olika utvecklingsstadier, den första är, den nyfödda fasen och varar under tiden 0-13 dagar. Den motoriska förmågan
är ganska begränsad hos valpen. De kan kravla sig fram långsamt och valpen rör
sig i cirklar eller halvcirklar. Kontrollen behöver valpen också vid mjölktrampet
under diandet. Trots att valparna inget hör, låter de en hel del. Förmodligen
överför de viktig, omedveten information till tiken vilket påverkar hennes
omvårdnadsbeteende.
Luktsinnet
är inte färdigutvecklat men däremot fungerar delar av smaksinnet. Man har
gjort tester som visar att de kan välja vad de vill äta. Glasstavar har
doppats i olika vätskor och valpen suger intensivt på stavar som doppats i mjölk
eller köttsaft men drar undan huvudet om staven smakar beskt eller surt.
Känselsinnena
i huden - beröring, tryck och smärta fungerar relativt väl. Särskilt känslig
är valpen för beröring i ansiktet eller på tassarna vilket är viktigt i sökandet
efter tikens spenar.
Nästa
fas är övergångsfasen: 13-20 dagar. När ögonen öppnas börjar
en dramatisk utveckling i valpens liv. På en vecka förändras den från att
till synens vara helt ovetande om sin omvärld till att börja visa grunden till
den vuxna hundens beteenden. Förmågan på att ta emot och reagera på
sinnesintryck från omvärlden ökar snabbt. Ögonen fungerar inte som hos den
vuxna hunden än. För att synen ska fungera perfekt måste bland annat
pupillreflexen, ögats muskler, näthinnan, synnerven och syncentrum i hjärnan
vara färdigutvecklade. Efter några dagar fungerar pupillens sammandragning vid
starkt ljus. Valpen kan följa rörliga objekt, till exempel syskonen med
blicken. När man lyfter dem flackar blicken fram och tillbaka som om de försöker
fixera olika föremål i omgivningen. Troligen ser de skugga och ljus, kontrastförändringar
och rörelser men det är tveksamt om de ser några detaljer. Näthinnan och
synnerven börjar likna den vuxna hundens först under fjärde till femte
veckan. Man har mätt den elektriska aktiviteten i hjärnans syncentrum med EEG
och det visar sig att den liknar den vuxna hundens mönster först vid sju till
åtta veckors ålder. Det enklaste sättet att kolla om valpens hörsel fungerar
är att se när valpen börjar rycka till vid kraftiga ljud som handklappning.
Sen vet man inte riktigt när hundens hörsel är färdigtutvecklad så att den
kan höra alla nyanser.
Den
motoriska utvecklingen:
Under denna period börjar valpens nervmuskelkontroll över bakben att komma
ikapp utvecklingen av frambenen, vilket gör att valpen börjar kunna gå.
Utvecklingen av dessa sensoriska signaler från musklerna och in mot centrala
nervsystemet börjar komma ikapp de motoriska signalerna ut till musklerna.
Detta är en förutsättning för att rörelserna ska kunna fininställas.
En
annan viktig mognadsprocess mot slutet av denna period är att de första tänderna
börjar spricka fram, hörntänderna i överkäken. Man ser att valpen börjar
tugga på saker i sin omgivning. Valpen börjar vifta på svansen i olika
sociala situationer och man kan se att den har mera kontroll över sin svans.
Tre veckor: Vid denna ålder börjar valpen att kunna stå och slicka eller lapa i sig
mat som är väl uppblött. Det är nu man kan börja med smakportioner. Finns
det möjlighet så börjar valpen gå ur lådan för att göra sina behov. De
klarar att styra denna funktionen själva utan att modern stimulerar med sina
slickningar. Många tikar fortsätter ändå att tvätta och slicka sina valpar
ytterligare flera veckor. Valparna reagerar mer och mer på varandra. De morrar
och slåss under lek även om det ser klumpigt ut. De mognadsprocesser och den
träning som behövs för att rörelsemönstren ska likna vuxna hundar
tar tid. De första ordentliga rädslereaktionerna vid ljud och synretningar börjar
uppträda. Valpen rycker till och drar sig undan. Temperaturregleringen börjar
att komma igång, vilket visar i att valparna börjar ligga mer utspridda i
valplådan.
Inlärningsförmågan:
Studier har gjorts och man kan konstatera att vid denna ålder så sker en märkbar
förbättring. Valpen lär sig koppla ihop vissa ljud med olika händelser.
Man
kallar också den här perioden för socialiseringsfasen. Valpen
lär sig känna igen sina artfränder och övriga sociala kompisar - människor,
kanske även andra djur i sin omgivning. De lär sig att samverka med dem i sina
beteenden. De sociala erfarenheter som en valp gör under sina två, tre första
levnadsmånader har stor betydelse för dess vidare utveckling. Flertalet försök
har gjorts i detta ämne och valpar har fötts upp under olika experimentella förhållanden.
Bland annat har det visat sig att valpar som inte haft kontakt med människor
under sina första 14 veckor blev mycket svåra att handskas med. De var rädda
för människor och gick inte att dressera med större framgång. I denna period
är det därför ytterst viktigt att man börjar handskas med valparna mycket så
att de blir bra och sociala sällskapshundar.
|
3 – 5 veckor
|
Prägling = valpen identifierar sig
med arten, valparna är positiva och nyfikna och börjar leka. De börjar
äta annat än modersmjölk. Det är viktigt med daglig, cirka 15 minuter,
enskild mänsklig kontakt.
|
|
5 – 7 veckor
|
Valparna börjar bli mer intresserade
av jaktlekar. De ger sig gärna ut på små upptäcktsfärder. Under denna
tid är det bra för valparna att få träffa vuxna snälla hundar.
|
|
7 – 12 veckor
|
Ledarprägling. Ökad flykttendens.
Valpen börjar få minnesbilder = mer bestående inlärning sker.
Dominansförhållanden i flocken utvecklas mer och mer. Det är viktigt
att den har tillfälle att få social träning och utvecklas tillsammans
med mor och syskon.
|
|
12 – 16 veckor
|
Produktionen av könshormon ökar
vilket gör att valpen försöker klättra på rangskalan. Erfarenheten får
allt större betydelse. OBSERVERA förhållandet till eventuella barn
eller liknande i familjen.
|
|
16 v – 7 mån
|
En lugn period som lämpligen tas
tillvara för inlärning. Den lydnad som man lär in under denna period är
till nytta vid dominanshandlingar senare.
|
|
7 – 10 mån
|
Fysisk könsmognad = klättrar på
rangskalan. En ålder där en hel del problem kan uppstå, speciellt i
samband med ökad självständighet.
|
|
10 – 17 mån
|
En lugn period som är mycket lämpad
för dressyr.
|
|
17 – 22 mån
|
Psykisk mognad = klättrar på
rangskalan. Aggressivitet mot både hundar och människor är relativt
vanlig. Det är viktigt att innan denna period ha befäst sitt ledarskap
med god kontakt och lydnad.
|
|